Din varukorg är för närvarande tom!
Från vänskola till aktiebolag
En resa med Masomenos
Guatemala, 1996. Vi klev in i det varma och trånga fordonet, en uttjänt amerikansk skolbuss som piffats upp med starka färger och katolska deviser. Nu skulle vi lämna det fuktiga myllret, dofterna och ljuden i den gamla kolonialhuvudstaden Antigua för att mötas av andra, ännu mer främmande sinnesintryck.
Vi hade börjat vår resa till den lilla byn San Miguel Los Lotes, och till upplevelser som skulle förändra våra liv.
I bussen samsades som vanligt människor och fjäderfän om utrymmet. På varje tänkbar yta fanns tyger, majs, frukt och andra marknadsvaror staplade, såväl inne i bussen som utanpå. Vi rullade ut ur staden och under flera timmar skumpade det överlastade ekipaget fram på små steniga slingervägar.
Rånöverfall vanliga
Vid olika tillfällen blev passagerarna tysta och uppmärksamma. Vid en smal krök hade en buss nyligen rasat ner i en ravin, på en annan plats kunde stora stenbumlingar komma rullande från vulkanen Fuegos sluttning. Busschauffören stannade, stängde av merengueskvalet från radion och lyssnade om ett ras var på väg innan han körde vidare. I några passager var rånöverfall vanliga. Förundrade – och lyckligt ovetande – iakttog vi hur stämningarna skiftade under resans gång.
Gott om vapen
Andra faror var vi mer förberedda på. Guatemala var sedan tre decennier plågat av inbördeskrig. Nu rådde en purfärsk fred, men det fanns gott om före detta soldater från bägge sidor, sysslolösa och utan lön, men med god tillgång till vapen. Fattigdomen, många års förtryck och utbrett alkoholmissbruk gjorde inte heller landet säkrare. Mitt i detta satt vi nu och skumpade, två lärarkollegor med några veckors volontärtjänst i en liten byskola framför oss.
Vamos Adelante
Att vi hamnat i just Guatemala berodde på tillfälligheter. Vi arbetade de här åren som nybakade lärare på samma skola utanför Göteborg. Vi ville ge våra lågstadieelever ett internationellt perspektiv; gärna genom en vänskola i tredje världen. En vän till Sofias familj, Christer Robson, arbetade vid den här tiden som FN-observatör under Guatemalas fredsprocess och han talade sig varm om folket. Han tipsade också om Nina Jörgensen, en svenska som med små medel lyckats starta och utveckla ett imponerande självhjälpsprojekt i fattiga byar. Projektet, Vamos Adelante (”Vi går framåt”), inspirerade oss. Nina hjälpte oss att komma i kontakt med en byskola och vi bestämde oss för att söka stipendier så att vi kunde resa över.
Sköt i luften
Vår första tid i byn blev en smått kaotisk omställning. Tillsammans med några andra volontärer fick vi bo i ett litet stenhus. Det var inte stort, men det största, stabilaste och säkraste huset i byn.
– Håll er inomhus och lås dörrar och fönster vid mörkrets inbrott, manade Nina och våra nya volontärvänner.
När de första skottlossningarna hördes utanför insåg vi att det var en bra idé. Nu var det inte alltid fråga om banditer – mest berusade män från byn som sköt i luften. Men det kändes långt ifrån vårt trygga Sverige.
Trots detta tog det inte lång tid att fatta tycke för folket och landet. Våra första trevande dagar i byns skola, på knackig spanska, blev till många härliga möten med små och stora människor, som fötts till mycket annorlunda förutsättningar än vi.
Masomenos grundas
När vi återvänder till vår vänskola många år senare är vägen uträtad och asfalterad. Vi minns knappt hur otillgänglig, tidskrävande och otäck resan brukade vara. Vi kan tryggt sitta ute på verandan under kvällarna och småprata med folket i byn. Under åren har vi haft mycket glädje av kontakterna, inte minst i vår undervisning. Flera årskullar elever har engagerat sig på många sätt, fått unika möjligheter att reflektera över likheter och olikheter världen över, och – inte minst – samlat in pengar, leksaker och kläder genom basarer och dagsverken. Till vår glädje har flera nu vuxna elever själva besökt skolan och Vamos Adelante.
Småprat på verandan
Privat har vi fortsatt att stötta Vamos Adelante, dels genom organisationens fadderverksamhet men också genom olika insamlingsprojekt och välgörenhetsfester. Länge har vi pratat om att skapa ett mer bestående samarbete och så, tidigare i år, tog vi mod till oss och startade Masomenos AB.
Masomenos betyder mer eller mindre. Vi fastnade för namnet för att vi sysslar med småsaker, men med en större vision. Vi föds alla till olika yttre förutsättningar och vår vilja är att göra den skillnaden aningen mindre för Guatemalas fattiga. Och vi kan alla göra mer eller mindre för att hjälpa andra, och det är alltid bättre att göra lite än ingenting alls.
Mayafolkens hantverk
Vår idé utgår från det stora hantverkskunnandet bland Guatemalas mayaättlingar. I hundratals år har framför allt kvinnorna kombinerat starka färger, flätat och vävt komplicerade mönster och former. Arbete som kräver stor fingerfärdighet, känsla för matematik, färg och form. Tyvärr är marknaden för de traditionella varorna begränsad till utländska turister som köper souvenirer på marknader. Den lokala konkurrensen från likartade varor är enorm, samtidigt som exportmöjligheterna är i stort sett obefintliga.
Bryta negativa spiraler
Masomenos idé är att använda det unika kunnandet till en uppdaterad serie smycken och accessoarer, skapade för vår tids mode och livsstil. Med andra material och färger, men samma känsla för hantverket. Marknaden blir plötsligt global. Familjer i fattiga områden får möjlighet till nya inkomster, i ett arbete de kan utföra var och när det passar. Därigenom minskar beroendet av mannens ofta säsongsbetonade inkomster och familjernas marginaler ökar.
Vår förhoppning är att kvinnornas ställning stärks och att fler familjer får råd att låta barnen gå i skolan – en förutsättning för att vi ska kunna bryta de negativa spiralerna bland Guatemalas fattiga.
Fler resor
Vi är bara i början av arbetet med Masomenos. Det är lärorikt, roligt och kommer säkert att föra oss på nya spännande resor framöver.
Look good. Do good.